kan inte sova....

Hej på er! Klockan är seriöst typ 2 och jag kan inte sova. Har så fruktansvärt med med foglossningar och ischas. Det ilar ner i benet och i tårna, väldigt jobbigt då jag är jävligt trött och bara vill sova... 

 

Jag ber verkligen till gudarna att det slutar göra ont och att jag får sova snart...

 

Jag har iallafall kommit fram till att jag nu gått upp 10kg, mer eller mindre vet jag inte exakt förrän på måndag då jag ska till barnmorskan. Jag har dock oddsen emot mig då min mamma gick upp 30kg med mig. Låt mig slippa det, vill ha så lite som möjligt att behöva gå ner sen haha! MEN jag kommer däremot inte ha någon brådska och börja banta och hårdträna. Mitt mål är att jag ska gå ner till vikten jag hade innan jag blev gravid och mådde som bäst och det får helt enkelt ta den tid det tar, jag vet att jag kommer nå det målet om jag promenerar och äter mat som är bra för mig. 

 

Innan mitt besök hos barnmorskan ska jag ta prover på labb för att kolla upp mina värden. Jag har haft väldigt lågt järnvärde, som varit så pass lågt att det inte går att räta till med kosten, att jag fått börja äta järntabletter. Vad jag vet är det vanligast att man gör det i slutet på graviditeten, men jag fick börja redan i v.25 tror jag. Jag tror att mitt dåliga järnvärde kommer från förra året, då jag var väldigt sjuk och inte alls långt ifrån att faktiskt dö. Jag åt järntabletter ett tag efter det, men slutade med dom då dom bett mig. Jag har aldrig riktigt fått tillbaka energin eller färgen på kroppen/ansiktet efter det och jag som aldrig haft svårt att få färg fick plötsligt kämpa får att bli det minsta brun. Jag känner nu när jag ätit järntabletterna i någon vecka att jag börjar få mer färg i ansiktet framför allt och att jag börjar få mer symtom på graviditeten om vi ska kalla det så, t.ex. att jag svettas mer och har blivit betydligt mer varm. Det känner Robert också av och han klarar inte alltid att sova nära mig på nätterna, utan har ibland fått ligga skafötters för att han ska kunna sova. Jag känner mig lite piggare, klarar av sysslor hemma och lättare aktiviteter, men när det kommer till att tänka så blir det väldigt jobbigt. Skolan är fortfarande något jag gör hemifrån och jag har tidigare sagt upp mig från jobbet, då jag känner att min hälsa helt enkelt går före allt annat.

 

Jag har även slutat med min migränmedicin igår, fick bara äta den fram till v.28 och har därför trappat ner den och nu slutat helt. Nedtrappningen gjorde jag under 6 dagar, eftersom att man inte ska sluta med en medicin tvärt. Så vi får se om jag får migrän eller om den håller sig borta nu, jag hoppas såklart på det sistnämnda. Jag upplever att jag inte har lika intensiv migrän nu när jag får göra skolan hemifrån och har sagt upp mig, att sänka kraven på sig själv var nog bland det bästa jag kunde göra. Jag har alltid varit en sån som velat göra bra ifrån mig, även fast högstadiet gick åt h**vete! Men jag har helt enkelt haft höga krav på mig själv, det kommer inte heller från någon annan än mig själv, har jag gjort något har jag alltid velat göra det med perfektion. Det var faktiskt lite jobbigt nu på slutet, men jag har äntligen accepterat att jag inte är en person med superkrafter som klarar av 10 saker samtidigt som jag är gravid och det har varit skönt. Nu handlar det bara om att vissa andra ska acceptera att jag helt enkelt inte orkar allt. Vi får se hur det går!

 

Herregud vad jag råkade dra ut på detta inlägg, det var inte meningen! Hoppas ni orkade läsa klart det, om ni fann det intressant.. Annars får jag hoppas att ni andra hittade något bättre att göra, vilket jag tror är omöjligt ;)

Ha en bra dag och hoppas ni kunnat sova inatt, jag känner med er som inte kunnat!

GODNATT!!