Igår fick världens finaste tjej somna in. Våran älskade Nellie ❤️


Trots att hon inte bott hos oss sen jag var gravid med Emmy så gör det ont i varenda del i min kropp när jag tänker på att hon inte finns kvar med oss här på jorden längre. Hon var så speciell, hon var inte bara en hund, hon hade sån personlighet och en hund man kunde bli tokig på men älskade så mycket ändå. Hon var som en jobbig lillasyster, men kärleken till henne var oändlig. 

Att veta att hon inte längre kommer möta en i dörren när man kommer till mamma och pappa gör ont. Det på riktigt värker i hjärtat. 

Hon var rädd för dammsugaren, så varje gång den skulle fram fick man säga det på engelska, då hon annars frös och sen sprang till bastun då den nämndes. Hon hatade vatten, vilket jag tror hon var ensam hund om att göra.. 
Hade man varit ut en snabbis och kom tillbaka in så kunde man garantera att Nenne skulle vara lika glad att se dig igen, trots att de kan ha varit bara 10 sekunder sen hon sist såg dig. 
Hon vickade på hela bakdelen när hon var glad, i slutet när hon inte kunnat gå på grund av operationer och smärtan i benet, så hörde man svansen mot golvet istället. 

Jag hade så önskat att du fått några år till min älskade älskade tjej.. Det hade du förtjänat. Att få springa på ängen och få vara frisk, att Emmy hade kommit över sin rädsla för hundar och fått springa och busa med dig. Min älskade vän. 

Inatt har jag somnat gråtandes, tänkande på dig. 

Jag saknar dig, ditt snarkande. Sättet du tog all plats på i sängen. Eller hur du låg med ditt stora huvud i famnen. 

Jag vet att du nu äntligen kan springa igen. Men hade jag fått göra om något hade du fått komma och bo hos mig, en sista gång. 

Jag hoppas du springer allt vad du kan nu, min lilla gumma ❤️

Du får äntligen vara fri från smärtan och kan vara en riktig hund igen. Så som du förtjänar. Och när tiden är inne, så hoppas jag att vi möts igen. 


You left pawprints on my heart - Nellie 

❤️


Kommentera

Publiceras ej