Ikväll började jag checka av min långa lista med en massa saker jag ska ha gjort, helst nyss, men så fort som möjligt!

Det är allt från att grundligt städa tvättstugan till att enkelt plocka till i barnens rum. Men det är en massa som ska göras och jag vill få bort så mycket grejer som jag bara kan här hemifrån. Kanske får sålt något också, och det är ju alltid positivt! 

Känner att jag har alldeles för mycket saker hemma och blir stressad när det ser ut som fasiken, även hur mycket man än plockar och har sig. 

Har en jävla massa pant också, för jag pantar typ aldrig. Som jag också tänkt ta tag i. Kanske tjuvar par säckarna som finns i garaget i lantjärv också. 
Tycker faktiskt det är ganska chill att stå och panta, lite terapi samtidigt som man blir äcklig om händerna men ser krona för krona adderas på pantkvittot. Haha skämtosido! 

Idag har jag faktiskt känt att energin återvänt litegrann till mig. Känner mig mer och mer at peace med mig själv och med vardagen. 
Varför har jag så jävla svårt bara att ta tag i dagen liksom?! Jag har typ mått dåligt i veckor för att jag inte får till det och nu när jag tagit mig i kragen så mår jag ju hur bra som helst!! Varför ska jag skjuta på det och göra saker jobbigare för mig än vad de egentligen är? Kan någon svara på det åt mig?! Är det någon grej som har med ens psyke att göra? Jag vet inte, det jag vet är att det krävs nå sjukt mycket energi och "nu jävlar" för att jag ska fixa det. Jag behöver så jävla mycket pepp, hade det funnits pepp i mat form hade jag varit så jävla taggad hela tiden... nu skenar det iväg, så jag avbryter här och återgår.

Jag längtar till jag fått sakerna gjorda, det ger mig ett lyckorus i själen och man känner sig hel när hemmet ser ut som man vill att de ska se ut.

Nu är det natt och jag ska sova, har faktiskt lyckas få Emmy att somna direkt vid läggning och Edith har sovit till och från sedan en och en halv timma tillbaka ungefär. Dygnet blir inte bara bättre och bättre för mig, utan sömnen för mina barn blir något helt annat när man får till rutinerna igen. Som jag saknat dem, känner mig inte hel utan dem. Bara huvudet som måste inse att man får ta sig i kragen och kämpa, även om det är tungt ibland! 

Ha det bra! 

(null)

Se hur fina tjejer! Här var Edith inte gammal och hur hon har förändrats i utseendet!! Tiden går så fort alltså...

Kommentera

Publiceras ej