Senaste tiden har vi börjat träffas litegrann med lite andra Goldens från Kapplandet. Det har varit riktigt roligt och intressant faktiskt. 
Vi har gått igenom trimning och så har vi tränat inför utställning. Mamma och några till ska ställa ut redan nu på lördag. Men jag kände att jag ville hinna träna lite mer med Harry innan jag börjar ställa honom. Jag vill att det ska gå lätt och att vi båda ska tycka det är roligt. Och då vill jag gärna känna han ännu bättre än vad jag gör. Även fast jag tycker att jag och pojken känner varandra ganska bra. Men just få han att gå bättre, själva stå delen går helt okej. Lite mer träning där så kommer det att gå så bra. 
 
Bilden är från i tisdags när vi var och endast tränade utställning. 
Fina killen ♥
Som jag tidigare skrev så har Emmy haft en enorm rädsla för hundar. Hon har alltså inte alls klarat av dem. Och så bestämde vi oss för att skaffa hund och då visste vi ju också att det innebar att vänja Emmy vid hund. 

Vi har haft det lit kämpigt. Hon har hållt sig i soffan och gråtit och varit rädd. Men vi har också låtit henne vara det och inte tvingat på henne att gå och klappa på hunden. Jag har istället låtit Emmy få komma med ut och rasta Harry och varje gång hon hade följt med ut gick det lite bättre inne. Då hade hon glömt lite hur läskig han var. 

Nu har det gått så fantastiskt bra att Emmy klappar, gosar, busar, säger åt och försöker lära honom på samma sätt som jag. Hon behövde vänja sig, det var liksom det som krävdes. Och sen att hon fick känna som hon kände, det är enormt viktigt! Jag skulle aldrig neka mitt barn att känna känslor, det är viktigt att de lär sig att det är okej att känna. Sen så försöker jag lära hur man tar itu med känslor. 

Att få sitta med och lära Harry belöna honom med godis var också en superhit. Det tyckte Emmy var riktigt roligt. Så jag har försökt ha med henne i allt jag gjort med han. Så att hon ska vänja sig vid hans närhet. Och som sagt så går det ju jättebra nu. Ibland blir hon lite rädd eller vad man ska kalla det när han kommer upp mot henne och inte stannar utan ska nosa och försöka äta blöjan hennes. Haha!
Men större delen av tiden nu går det faktiskt riktigt bra. Jag är glad över hur fort hon ändå vant sig. Trodde jag skulle behöva kämpa länge länge.. 

Så har ni barn som är rädd för något djur. Introducera djuret om det finns någon film där djuret är snällt. Stressa inte fram något. Låt barnet/barnen känna känslor, straffa aldrig känslor, visa hur de ska ta itu med det. Involvera barnet/barnen i "hundvården". Och lär de respektera djuren och djuren dem ❤️

(null)


Jag vill börja det här inlägget med att presentera vår lilla kille som vi valt att ge namnet Harry!! åt. Han är en riktig liten knasboll. Full av bus, men är superduktig ändå. Vi är ju trots allt bara inne på dag 3 hos oss. 

Och nu är även denna dagen avklarad för lilla killen. Vi har precis lagt oss och han har precis somnat. Var ut en sista sväng kring 00 och efter det fick han ett bus-il, så var tvungen att försöka lugna herrn litegrann. Han sover under mitt nattduksbord... där kommer han dock inte rymmas hur länge som helst. 😅

Emmy håller sig mest i sofforna och på ställen han ej tar sig upp. Det går dock bättre för henne när han är nära än när han är på avstånd och kommer mot henne. Tror hon känner dig attackerad typ. Jag har börjat få lite pejl på hur jag ska jobba med henne för att komma över rädslan. Nu skriker hon inte lika jävligt iallafall. Skönt för alla att det går liiite lättare för varje dag som går. 

Imorgon väntar mest troligt en sväng till Haparanda. Så då ska Harry vara hos mamma och pappa och få busa med brorsan Hugo.

Idag har jag förresten gått ut med han lös, utan koppel. Har dock haft med mig kopplet såklart! Jag har varit lite rädd att ha han lös då de kör så jäkla fort på vår gata. Alltså riktigt fort. Nästa sommar kommer jag sätta ut blomlådor för de kör alldeles för fort, speciellt med tanke på hur nära husen är vägen och att det finns både djur och barn på området. Helt sjukt. 

Men det har inte varit så mycket trafik på gatan idag, så i eftermiddags kände jag att jag ska ta mig tusan prova. Och det har gått jättebra de svängar vi varit ut. Han har börjat lyssna mer till "Harry" också, han håller sig nära mig och sen så belönas såklart bra grejer han gör. Han och jag har redan fått en bra "connection" och jag tror att detta kommer bli toppen. Han har liksom förgyllt vår familj, ser fram emot att ha han som vår kamrat, familjemedlem och gullis i alla hans år. 

Sen så möblerade jag om här hos oss typ förra veckan. Men det funkar inte alls som jag vill, så jag ska möblera om igen... hade inte gjort det egentligen, men nu har vi vardagsrummet ovanför vårat sovrum och jag kom inte ihåg att det lät så förbaskat mycket ner, låter helt otroligt mycket. Det går inte änns att smyga, för de hörs! Det hörs alltså mindre när man har vardagsrummet bredvid sovrummet än när det är ovanför. Så ommöblering väntas IGEN.... haha jaa.. vad ska man säga?! 
Gör det för att vi ska slippa smyga. Våra barn är ju såklart vana vid ljud, men alltså det låter för mycket för vem som helst. 

Nu ska jag också ta och sova. Så jag orkar upp och rasta Harry inatt/imorgon/egentligen idag...

Ha det bra!


Se vilken myspropp! 
Kapplandets Harbin "Harry" 🐶❤️
(null)

(null)

(null)