Är du….?

Är du en av dem som tänkt tanken "en missbrukare mindre"? 

Jag har alltid fascinerats över hur empatilösa vi ibland är mot våra medmänniskor. Att vi tänker att vi blivit av med en belastning på vårt samhälle när en missbrukare avlider. Som att det är ett avskum, en kriminell, en känslokall idiot. 

Är vi verkligen de som ska säga hur mycket någon är värd att leva? Har inte vi som samhälle någon typ av skyldighet mot våra medmänniskor? Att iallafall kunna sträcka sig så långt att vi faktiskt kan beklaga att någons liv tagit slut. Istället för denna empatilösa kommentar. 

Tänk nu istället om det hade varit din bror eller syster, kanske din kusin eller barndomsvän. Tänker du samma då? Tänker du "ja, det är väl bra tillika. En missbrukare mindre." 

Jag tror inte det. 

För oss var David aldrig bara en missbrukare. Han var en person som kämpade mot sitt missbruk. Han var en son, bror, morbror, barnbarn, syskonbarn, kusin, en vän och mycket mer. 

För varje människa som dör på grund av missbruk - ert liv hade en värde, även om ni själva hade svårt att se det. Eran död är inte en lättnad, det är hemskt. Att ni förlorade kampen mot missbruket. 

Ni ska veta att ni aldrig någonsin förlorat erat värde hos de personer som hållit er kär.