Det..

Det skrämmer mig att se hur liberal syn många har på droger idag. I tron att det är helt ofarligt. Om ni bara visste. Jag önskar ibland att jag kunde ta min sorg och placera den på någon som behöver få insikten av vad droger gör. 

Vi kämpade i så många år för min storebror. Han kämpade, han ville inte ha det liv han levde. Men när du hamnar i missbrukets klor är det svårt att ta sig därifrån. Du får aldrig sänka garden, du måste alltid vara beredd på de utmaningar som kommer med tiden. 

David sänkte garden och när han tog återfall i höstas så tog det inte lång tid innan han var tillbaka där han slutade innan han blev ren. Han hade inte bara en substans i sin kropp. Han hade ungefär samma mängd som när han tog överdos för 2,5 år sedan. 

5 januari 

Vi var i Lantjärv, som vi alltid brukar vara. Jag ser att det kommer en bil ner på gården och går för att titta, jag ser att det är polisen. Dom kommer in i garaget och frågar efter pappa. Dom ser allvarliga ut och jag bjuder in dom, men jag ser att det är något som hänt. Jag ringer pappa för att se var han är och att polisen söker honom. Han visste direkt. Dom gick iväg och pratade med pappa och efter en stund kommer en av poliserna och hämtar mig. När jag kommer in i kontoret ser jag att pappa gråter. Jag förstår vad som skett.  

De har hittat David, avliden. Det finns ingen misstanke om brott, han har somnat in utomhus. Han dog på grund av nedkylning. 

I chocken bestämmer vi oss för att åka till Luleå där mamma befinner sig. Vi kan inte berätta detta över telefon. Jag och pappa sätter oss i bilen och kör till Luleå. Under tiden ringer pappa och berättar till min lillebror. Vi hämtar upp honom och åker till min moster, där mamma befinner sig. Hon är glad över att se oss, men pappa säger att vi inte kommer med bra nyheter. David har hittats avliden. Hon förstår inte, hon skriker, ett smärtsamt skrik…..

Resten av kvällen är lite som en dimma, jag försöker förstå, finnas där och vi gråter tillsammans allihopa. Pappa ringer runt för att berätta åt vår släkt. Det är helt overkligt. Som taget ur en film. 

———————————————————-

Det känns skönt att veta att du inte är ensam. Du får äntligen träffa Nenne igen, jag saknar henne så det gör ont, du får gärna krama henne extra från mig. Min lilla rottis  tjej🤍

Jag hoppas du får fina stunder med morfar och Kenneth. Jag vet hur mycket du saknat dom.

Varje gång jag ser solen gå upp så tänker jag på dig. Jag håller hårt i de fina minnen du lämnat med oss. Jag kan bli arg på att den sämre sidan av dig, var den som tog dig ifrån oss. 

Jag kommer ihåg alla gånger vi varit ute med bilen för att leta efter dig. Alla gånger jag bara velat sjunka genom jorden för att jag varit din syster och inte varit välkommen pga det. Dom gånger tjejer stått och gjort narr av mig utanför fester som du var på, för att jag var arg då jag visste vad ni höll på med där inne. Vi har kört dig till och hämtat dig på behandlingshem. Vi har firat julafton på Johannisberg. 

Jag blir ledsen, men jag fylls samtidigt av en så stor känsla av ro. Jag känner så starkt hur mycket bättre du mår nu, hur fri du är. 

Tack för alla fina år vi fick tillsammans, även om missbruket har funnits i 15 år så var du min storebror innan, under och efter det. 

För jag minns också hur du bar ut mig till mina kompisar när jag fick ha gips när jag var 5-6 år. 

När mamma hittade din samling larver i din skrivbordslåda, du som hade gjort så fint åt dom. Den gången jag stod och läxade upp någon idiot och du kastade cigg på mig för att jag skulle sluta, du tömde hela paketet, men jag fattade inget! 

Hur vi satt och pratade i flera timmar ute på bron på Tigerkullen eller då vi satt och kramades för att du äntligen kommit tillbaka efter att varit bort i en hel vecka utan att höra av dig. Alla gånger vi kört bil och bara pratat om allt mellan himmel och jord. Hur vi suttit och skrattat tillsammans i garaget och hur vi ändå ofta höll med varandra om det mesta. 

Jag saknar dig. Tills vi möts igen.

Din lillasyster